Maria blev första svensken på eftertraktade utbildningen – är nybakad skådis mitt i pandemin: ”Jag gick helt i backen”


Teatern har varit närvarande och viktig för Maria Lingfors sedan unga år. Från 13 års ålder och fram tills hon lämnade hemstaden Jönköping efter gymnasiet var hon engagerad i teaterföreningen Småstickorna. För en utomstående kan det verka som att Maria Lingfors alltid har haft siktet inställt på att jobba med teatern, men så har inte riktigt varit fallet.

När vi träffas har Maria precis kommit till Jönköping för att hälsa på en god vän. Hon väljer en caffè latte med havremjölk och slår sig ner i en bred fåtölj på kaféet på stationen där vi har stämt träff. I 31-åringens ena öra dinglar ett örhänge i trä och silver med inskriptionen ”kulturtant”.

– Mitt första minne av att jag formulerade att jag ville bli skådespelare var när jag var elva år och sålde jultidningar. Jag blev sittande hos en granne och berättade att det var det jag ville göra. Det var min största passion. Men det tog tid att ta det på allvar, att se det som ett alternativ.

Maria läste inte teater eller någon annan estetisk utbildning på gymnasiet, utan naturprogrammet med inriktning musik.

– Jag kommer från en akademisk familj. Jag valde något väldigt seriöst, för jag var en duktig skolflicka, men jag lurade in lite konstnärliga delar genom musiken.

Nästa steg, flytten till Göteborg, var inte heller en del av en plan för att starta en karriär inom teatern. Maria Lingfors ville flytta hemifrån, byta stad, prova något nytt. Under första året jobbade hon i klädbutik och då upptäckte hon hur mycket hon saknade teatern.

Man brukar säga att teatern ska vara en spegel av samhället. Jag tänker att det är viktigt att inte bara spegla, utan också vrida och vända på det och visa samhället ur olika perspektiv.

Hon läste en tvåårig teaterutbildning på folkhögskolan Wendelsberg i Mölnlycke. De kommande åren engagerade hon sig i en barnteatergrupp vid sidan om och startade också en egen fri teatergrupp. Det var i samband med valet 2014 och gruppen arbetade med en föreställning om nationell identitet och flyktingpolitik. Maria läste en kurs om nationalism och intervjuade personer som ensamma hade flytt till Sverige. Det blev en föreställning som skulle spelas för högstadie- och gymnasieelever.

– Vi ville ställa nationalismen mot berättelserna om flykt – för det var precis det man gjorde i politiken då. Man pratade om flyktingfrågan och blandade in bevarandet av svenskhet. De frågorna har inget att göra med varandra: Det ena handlar om mänskliga rättigheter och personliga öden och det andra är ett påhittat koncept från 1800-talet. Det är helt befängt att överhuvudtaget ställa de frågorna mot varandra och vi ville visa hur befängt och orimligt det var, säger Maria Lingfors.

Föreställningen kom aldrig att visas på grund av praktiska problem, och Maria är märkbart besviken över det – fortfarande. Men hon har inte släppt tanken på den och hoppas någon gång kunna visa den på en scen.

Ser du på skådespeleri och teater som något som kan eller bör användas politiskt och för att förändra samhället?

 Ja, det bör det vara. Eller jag tänker att det alltid är det. Man ska inte skriva folk på näsan och tala om vad de ska tycka, men teater måste väcka frågor. Man brukar säga att teatern ska vara en spegel av samhället. Jag tänker att det är viktigt att inte bara spegla, utan också vrida och vända på det och visa samhället ur olika perspektiv.

Under 2016 hade Maria Lingfors en självförtroendesvacka. Hon hade slutat söka till teaterhögskolor och skådespeleriet var fortfarande en sidogrej, en hobby. Det var nära att hon släppte drömmen, men Maria bestämde sig för att göra ett sista ryck – att släppa sargen och gå all in. När hon fick höra om Teaterhøgskolen i Oslo och insåg att det inte var så långt bort – att vara i ett annat land och lära sig ett nytt språk kändes bara som en kul utmaning – bestämde hon sig för att söka.

– Det är tufft att komma in på teaterhögskola och det är en lång process. När man står där och ska göra audition blir det lätt så fokuserat på vad det är juryn vill ha. Du tror att den där juryn, som du tycker ser så farlig ut, har alla svaren. Men det är inte så. De är bara människor, säger Maria.

– Jag började komma fram till att jag har ett svar på vad som är rätt och riktigt. Och det är det jag ska presentera. Jag har lika mycket rätt som de har. Även om det är de som kommer att bestämma om jag går vidare eller inte så har jag något eget och unikt att komma med. Det har alla.

Maria tror att insikten hjälpte henne att bli en av hundratals sökande som tog sig förbi tre uttagningsrundor och, som en av 30 och som första svensk, komma in på utbildningen.

Tiden i Norge gav Maria Lingfors inblick i en sorts utanförskap som hon inte upplevt tidigare. Hon hade tänkt att hon skulle lära sig norska på ett halvår, men hon fick fel.

– Det var tyngre än vad jag trodde. Otroligt mycket ligger i språket. Det var en kollision som jag inte var beredd på. Det blev en existentiell kris att byta språk. Jag tappade mig själv i början, och länge. Efter två år började jag känna mig bekväm och sen blev det successivt bättre. Men jag tror att det är en viktig erfarenhet.

Var hade jag varit nu om inte världen stängt ner?

Våren 2020, efter tre år i Oslo, skulle Maria Lingfors och hennes klass sätta upp sin avgångsföreställning. Men coronapandemin kom i vägen och eleverna skickades hem för att gå färdigt utbildningen på distans. Examensföreställningen, som i normala fall är ett sätt för de nya skådespelarna att visa upp sig inför viktiga profiler inom branschen, ställdes in.

– Jag gick helt i backen när jag fick höra det. Det var ett antiklimax, säger Maria Lingfors.

Möjligheterna för en nyutbildad skådespelare är just nu färre än vanligt.

– Det är klart man undrar: Var hade jag varit nu om inte världen stängt ner?

Maria Lingfors söker jobb, men det är trots allt inte helt tomt i kalendern. I höst har hon klart med en produktion med den etablerade norska teatergruppen Tigerstadsteatret för högstadiepublik, och från maj 2021 har hon ett kontrakt med den norska Riksteatret.

Har du någon drömroll?

Maria Lingfors funderar länge innan hon svarar.

– Nej. Det som är fetast att göra vet man inte på förhand och om jag bestämmer mig för vad jag helst vill göra går jag miste om annat. Men det finns regissörer som jag gärna skulle samarbeta med.

Maria nämner Backa Teater i Göteborg och regissören Mattias Andersson. Lena Endre och Elin Arbo är också drömsamarbeten. Och en drömroll träder trots allt fram: Hedda Gabler.

– Det är en fantastisk roll att spela. Det är en komplex och jättespännande karaktär.

Fakta: Maria Lingfors

Ålder: 31 år.

Bor: I Göteborg.

Gör: Nyutexaminerad skådespelare från Teaterhøgskolen i Oslo.

Intressen: Teater, vandra och tälta i naturen, musik, umgås med vänner, läsa. ”Jag har fått ärva min morfars gamla dragspel, så jag ska försöka lära mig spela det.”

Läser: Just nu ”Bokhandlaren i Kabul” av Åsne Seierstad.

Lyssnar på: Jamie Cullum, James Blake, Albin Lee Meldau, och har precis upptäckt Moonica Mac.

Tittar på: ”Älska mig” av Josefin Bornebusch: ”En fin serie skapad och producerad av en kvinna – female power!”

Favoritmat: Vegetariskt – ”det är alltid gott med lasagne”.

Drömmer om: Att få göra en bra roll på en bra scen som berör folk.

Familj: Mamma och pappa i Jönköping och tre syskon.

Källa: Jnytt