Marcus hade änglavakt efter älgkrocken i Järabacken – men ingen stannade för att hjälpa honom: ”Jag började få panik”


En tillstymmelse av en älgkrona. Det var vad Marcus Steneloo hann uppfatta innan det blev svart. Han hade krockat med en stor älg i Järabacken i riktning mot Nässjö. En händelse vi skrev om när det skedde.

Hans bil blev så kraftigt demolerad att den fick klippas upp av räddningstjänsten innan Marcus kunde plockas ur fordonet.

– Jag satt fast där. Taket hade tryckts in 30 centimeter, vindrutan låg delvist i knät och takbelysningen i kupén hängde nere vid handbromsspaken, säger han.

Marcus berättar att han först inte visste var han var någonstans efter smällen. Med en självbehärskning som han inte hade förväntat av sig själv, lyckades han behålla lugnet och trevade med sina händer i fickorna för att försöka få tag i en telefon för att ringa 112.

Det var det som skedde under tiden innan räddningstjänsten anlände som lämnar Marcus med en bitter eftersmak i munnen. Billist efter bilist körde förbi, men ingen stannade för att hjälpa.

– Först kom en bil och saktade in vid platsen men gasade på igen. Sen kom en lastbil och blinkade med helljusen och körde vidare. Sen var det en bil som susade förbi i hög hastighet. Jag såg i backspegeln att älgkronan rörde på sig bakom mig så ingen kan ha missat att det var en olycka som hade skett nyligen, säger Marcus Steneloo.

Vad kände du då?

– Jag började få panik. Man känner sig så väldigt utelämnad då, säger han.

Och nu då, när det gått en tid?

– Jag blir mest frustrerad. Att man inte stannar. Det måste vara en medmänskligt plikt att stanna när man ser en olycka. Det hade kunnat vara hur illa som helst. Jag hade exakt lika gärna kunnat haft flera brutna ben och inre blödningar. Jag hade kunnat vara medvetslös, säger Marcus Steneloo och fortsätter:

– Även om man känner osäkerhet och känner att man inte kan hjälpa så kan varje människa i alla fall hantera en telefon och ringa 112.

Trots allt konstaterar Marcus Steneloo att han hade änglavakt vid olyckan. En kraftig smäll i hög hastighet slutade endast med en svullen panna och en öm kropp.

– Jag hade ju änglavakt och kom oförskämt lindrigt undan. Det är inte många som har samma tur, säger han.

Källa: Jnytt